RE:USE – ett pedagogiskt projekt

Tanken bakom projektet är att låta barnen äga sin egen dokumentation och kliva utanför förskolan och ut i samhället och påstå något. Kliva in på Bohusläns Museum och vara en del i utställningen Re:Use.

Vi har mött barn och pedagoger och tillsammans utforskat vad vi kan skapa av skärpet vi hittar i närmiljön. Pedagogerna har också haft möjlighet att ta ett steg tillbaka, för att de inte behövt ta ansvar för planering och då också kunnat ägna sig åt observation av barnens arbete och att själva tillgodogöra sig verktyg för att kunna arbeta med animation tillsammans med barnen.

Gruppsammansättning:

Vi har låtit fokus ligga på att ”hinna tänka klart” och därför valt att göra gruppens storlek mindre. Max 5 barn. I vissa fall har vi arbetat tillsammans med 1 barn.

Vi har haft två timmar/dag till vårt förfogande.

DAG 1

SÄGA HEJ.

Vilka är vi som har samlats? Namnrunda. Barnen får också berätta vad de tycker är roligast på förskolan. Det har också varit roligt att låta barnen gissa vad pedagogen tycker är roligast.

STATIVET.

Vi har använt oss av ett stativ (Manfrotto), det har vi först tittat på, vad ser vi för färger? Tror vi att det är varmt eller kallt, hårt eller mjukt? Sen har vi känt på det. Sen har vi gått loss på stativets alla delar och provat oss fram. Vad kan det användas till?

Förr eller senare kommer vi fram till själva animationen. Tag vad som finns tillgängligt. En strumpa ett barn tagit av sig, en papperskorg eller en stol. Kan vi få den att röra sig?

Animera loss tillsammans med barnen. Ta den roll som blir över.

Sen tittar vi på det vi animerat. Vad blev det? Vad ser vi?

Vi tittar även på bilder av sköldpaddor och skräp i havet. Pratar om vad vi ser och vad som händer om sköldpaddan äter skräpet. Vem har slängt skräpet?

Malin har gjort en introduktionsfilm till appen barnen använde vid sin animering.

På med ytterkläderna och ut i närområdet! Vi behöver gå sakta så att vi inte missar något skräp. Vad hittar vi? Vad har det varit i? Vilka färger har skräpet?

Vi tog en påse där vi la allt som vi kan använda och en påse till glas om vi hittade det, glaset plockades upp av en vuxen.

När vi kommit tillbaka till förskolan tittar vi på våra fynd. Tittar på bilder på maneter och en bild av Birgitta (konstpedagog på Bohusläns Museum). Dagen därpå kommer hon och tillsammans ska vi skapa en manet av skräpet vi hittat.

Birgitta kommer till förskolan. Vi visar filmen vi gjort och allt skräp vi hittat. Birgitta har med sig en rund plexiglasskiva med små hål i. Med fiskelina kan vi på olika sätta fästa vårt skräp i plexiglasskivan och på så sätt skapa manettrådar. Vi möter materialet, hur låter det, hur känns det? Olika plast är olika hård. Vi knyter fast skräpet tillsammans.

Barnen får ett papper att rita/måla ett hav på. Den använder vi sen som bakgrund i animationen vi ska göra med maneten.

Green screen. Vi tittar på ett grönt tygstycke. Vad ser vi? Hur tror vi att det känns? Vad kan man göra med det? Gömma sig under? Sitta på? Sova under? Kan man göra film med det?

Vad händer med tyget om vi använder oss av green screen-funktionen?

Vi använder maneten barnen skapat och gör en animation. Hur ska den se ut? Vilka bilder ska vi ta? Hur ska det låta? Vad kan vi använda för att skapa ljud? Våra kroppar? Skräpet? Hur låter det?

Barnen och pedagogen kommer till museet. Birgitta visar runt. Vad gör man på museum? Att gå i en utställning där bara är tillåtet att titta på föremålen. Vi pratar om vad vi ser och övar oss på att ”bara titta”

Barnen lämnar över sin manet som blir en del av utställningen. De får också visa sin film för Birgitta. Den blir också en del av utställningen.

Under 5 tillfällen har vi varit i en gemensam process som sett olika ut i alla barngrupper. Vi har haft ramar att förhålla oss till, och inom de ramarna har lusten och nyfikenheten fått vara våra ledstjärnor!