Minnas med musik och Barn och äldre sjunger tillsammans är två aktiviteter som blivit ett återkommande inslag för de gamla och är en del i kommunens arbete med Kultur för äldre.

– De äldre tycker det här är helt fantastiskt, säger Ulrica Erixon, enhetschef på Ekelidens äldreboende i Vargön. Det här är vad de äldre efterfrågar mest, att få sjunga tillsammans och att någon kommer och sjunger och spelar för dem.

Under ett år får fyra utvalda boenden ta del av de schemalagda aktiviteterna, innan det är dags för nästa gäng.

Kultur för äldre är ett samarbete mellan Socialförvaltningen, Kultur och fritidsförvaltningen och Barn och utbildningsförvaltningen. Med stöd från Kulturrådet började arbetet som ett projekt år 2012, men har med åren utvecklats till en integrerad del av verksamheten.

– Jag har jobbat i flera olika kommuner och har inte sett ett sådant här samarbete innan, det är jätteroligt, säger Ulrica Erixon som ingår i ledningsgruppen.

I Minnas med musik deltar äldre som hänger med och får ut något av samtalen – men Barn och äldre sjunger tillsammans fungerar även på demensboenden.

– Det är fantastiskt, det händer något hos alla äldre när barn kommer, säger Ulrica. Även personer som är dementa och kanske är tysta och inåtvända kan leva upp och öppna ögonen. Ibland kommer det kanske till och med ett ord eller något i någon sång.

– Under en termin så kommer barnen 8-10 ggr. Ibland får förskolan åka buss till våra boenden, något som är uppskattat hos barnen. Ibland gör de armband till de äldre och ibland får de följa med in och se hur de bor.

– Musiken har jättestor betydelse, säger Ulrica. Vi försöker sjunga lite själva med dem, men de tycker väldigt mycket om när musikpedagogerna kommer. Då är det lite mer strukturerat med tema och de äldre kan vara med och påverka ämnet. Det kan till exempel vara om en artist eller en speciell musikgenre. Det väcker väldigt mycket minnen om deras ungdom eller livet, säger hon.

Gunilla Wretemark, verksamhetschef för Musikskolan i Vänersborg är också entusiastisk till arbetet.

– Med åren har verksamheten utvecklats, det är mer eftertanke nu, säger Gunilla Wretemark. Från början var tanken att de äldre skulle kunna vara med och spela instrument, men de gamla är ofta ganska sjuka. Därför är det nu allsång som gäller.

– Barnen som kommer och hälsar på fortsätter att prata om musikstunden när de kommer tillbaka till förskolan, säger Gunilla. Det är mer strukturerat idag och besöken ingår i arbetet med läroplanen. Eftersom besöken sker under en längre tid så hinner de skapa relationer och lära känna varandra lite. Om någon av de äldre är borta en dag så börjar barnen ställa frågor vilket kan bli ett naturligt sätt att prata om döden.

”Om det finns entusiasm från de som arbetar med det så smittar det av sig, och då ser man målet tillsammans”

När Gunillas chef Håkan Alfredsson (verksamhetschef för Kultur och fritidsnämnden i Vänersborg) berättar om arbetet för Kulturrådet så är den spontana reaktionen alltid hur tre förvaltningar lyckas samarbeta så bra.
– Men vi har aldrig upplevt att det är ett problem. Om det finns entusiasm från de som arbetar med det så smittar det av sig, och då ser man målet tillsammans, säger Gunilla.
Vad är förhoppningarna för framtiden?
– Jag hoppas att arbetet får fortsätta och att det utökas så att de ställen som vill kan få det hela tiden.
Margaretha Herrman, etnolog och forskare på Högskolan Väst i Trollhättan kom in i projektet i ett tidigt skede tillsammans med andra forskare från högskolan. Under 1,5 år var Margaretha med på möten, och på musikstunderna fanns hon med som observatör. I en vetenskaplig rapport* som Margaretha och hennes kollegor skrev handlar frågeställningarna bland annat om hur man arbetar med så olika enheter som ska samverka runt en sak.
– Ingen i äldreomsorgen är inriktad mot barn. Ingen inom barnomsorgen eller Musikskolan är utbildad att jobba med äldre, säger Margaretha Herrman. Det handlar om att ta hänsyn till barnen och de äldre.
– Det finns många solskenshistorier säger Margaretha. Det var en äldre dam eller herre som inte kunde tala, men om man sjöng frågor så kunde den äldre sjunga svaren tillbaka. Man får en nyckel till kontakt, fortsätter hon.
Nästa steg är metodarbetet. Personal från barn- och äldreomsorgen, och Musikskolan, fick gå en 1,5 poängskurs på Högskolan Väst. Där fick de diskutera olika frågor om arbetet med varandra och insåg behovet av att arbeta fram en metodik. Verksamheten ska kunna behålla alla delar även om det kommer ny personal och andra förvinner. En utarbetad metod ska erbjuda stöd till personalen i sitt arbete men även kunna hjälpa till för att utbilda andra kommuner som vill arbeta likadant.

– Här sitter personer med oerhörd kunskap som är viktig när det gäller lärande via musik eller äldreomsorgen där man oftast pratar om att minnas saker och inte lära sig saker. Kunskaperna behöver dokumenteras och spridas, säger Margaretha.